Jennifer Nässelqvist.

Jennifer är jag. Jag är Jennifer. Jennifer är bara mitt namn.
Jag är inte mycket mer. Förutom min bakgrund, mitt nu och mina mål.

Jag är inte stålmannen.
Jag är inte modigast på jorden, gjord av stål eller en skickligt utförd yta som döljer ett innehåll fritt från kval och svagheter.
Jag är en hel värld. Jag är en hel värld av känslor, tankar, gott och ont, misstag som inte går att ändra och fantastiska egenskaper som jag kanske inte förtjänar.

För jag är huvudrollsinnehavaren i mitt liv. Bara jag.
Förhoppningsvis följer många av birollerna med mig genom hela mitt liv. Förhoppningsvis lämnar vissa mig efter en kort period. Ni är lika viktiga, men jag, jag kan inte begära mer av någon av er.
Ni har ju ert eget o tänka på, också.

Och jag gillar mig själv. Men jag kräver alltid mer.
Jag är felfri, men fyfan vad mycket jag måste ändra på med mig själv.
Jag blir aldrig den jag utger mig för att vara. För jag vill alltid ligga steget före.
Hur skulle du sträva efter förbättring på ett bättre sätt?

Jag vill inte heller vara starkast på jorden. Vem skulle jag ha att se upp till då, vad skulle jag sträva efter, och vemfan skulle ta emot mig om jag snubblade och föll?
Det är spännande med brister, det är det bästa som finns, och det är dem jag alltid blir förälskad i.
Varje jävla gång.
Brister är bra, brister är mänskliga. Brister är jag.

Så det här är jag, tro det eller ej, om du nu vill eller inte.
Jag tänker aldrig försöka övertala någon.
Sanning ska alltid tas med en nypa salt, men ärligare kan jag nog inte bli. Hur kan jag vara ärligare än att jag ifrågasätter mina egna sanningar varje dag?

Jag är inte en superhjälte bättre än någon annan.
Jag är Jennifer.