Ge mig ork
så, var dagens plikter överstökade - dvs skolan. Nu kanske dte är dags att ta tag i mitt faktiska liv, alltså det som jag nuförtiden oftast väljer att skjuta upp vecka för vecka. Suck.
Jag menar träningen, nya vårgarderoben, plugget som man gärna skall göras klart innan skolåret tar slut och mina kära puppyloves, biror och bentis etc. När skall man ta tag i allt det?
Fan jag är så jävla trött, det blir nog inte mycket av det idag i alla fall :(
Bege mig ut på en joggingrunda skulle dock vara att föredra eftersom jag skall springa beeptestet på idrottslektionen om inte mindre är 6 dagar. Samtidigt känner man att det hemska som kallas beach 2008 sakta men säkert börjar närma sig vår dörr. Men jag har stukat foten, fälld av en egen vän igår under idrotten. Där jag för en gångs skull faktiskt glänste till lite under handbollen. Wihuuew, jag gjorde mål! Tills jag blev sänkt dvs. Suck igen.
Haha, glömde som vanligt att nämna de detaljer som förgyllde gårkvällen, då jag kom hem trött som ett djur och sluddrade ner bokstäverna här på datorn som en annan blind. För det första så är det jävligt kul att se klasskamratsen så där IRL, de blir liksom riktiga människor, alla vågar vara sig själva en aning mer. Haha ok kanske lät jävligt trångssynt och sjukt, men ni fattar!
För det andra så lyckades jag blotta röven för hela publiken samt rollbesättningen.
För att göra en lång historia kort så var boven i dramat korken till min Chiquita-flaska (som alla för övrigt envisas med o ta för en nappflaska), som lyckades slinka iväg någonstans under stolsraden. Jag var helt enkelt bara väldigt mån om att hitta den. Jag gillar min flaska, hur ofta har man turen att finna en flaska som man tycker så mycket om? Jag är nog en väldigt lyckligt lottad människa. Var. Trots mina desperata försök att återfinna min älskade rymmling, och därmed även råkade ställa mig upp under de sittande ovationerna precis efter pjässlutet, så lyckades jag inte hitta honom :(.
Ja, det är sant, Skådespelarnas draperi rullade upp för att låta dem möta en förskräcklig syn. En jennifer, dubbelböjd, under stolen, med rumpan i vädret, sniffandes på golvet efter en vattenflaskskork.
