Den blomstertid nu kommer...
Jah, den 10:e juni 2008 bar det av för Jennifers sista sommarlov. Underbart. fasen vad fort det gick, han liksom inte reagera. Från överbelastat skolpsyke till sommarfrid har man inte hunnit ställa om i alla fall.
But still; life is gooood.
Tyvärr måste ju allt sväljas med en nypa salt, jag har blivit sjuk ngn gång under natten. Med rinnäsa halsont, kallsvett, o allmänt skakis begav jag mig ned, för sent, till skolans aula.
Så mojhitos på Friday's, fotboll i kungsan & studentmottagning hos Pauline blir det nog ej för en stackars sate som mig idag. Surt. Och jävligt drygt (som en kär vän till mig skulle uttrycka det)!
Men jag får sällskap i soffan av feta familjen & käre make iaf. Idag är vi tillbaka i min moders hem för första gången på ett tag :) Inget tanto & överkonsumtion av bärs nuförtiden, vilket gamla skolavslutningar kanske präglades ganska starkt av. Shit vad man växer fort, ser liksom mig själv ur ett annat perspektiv nu. Ett lite mognare och säkert mycket tråkigare. Börjar bli en grådassig tant, pensionär, som Sebastian skulle kalla mig, när jag alltid klagar på hans öronbedövande ljudnivå på housen som spelas i bilstereon. Det stör ju koncentrationen när man försöker läsa dagstidningen ( & modebilagan!)
But still; life is gooood.
Tyvärr måste ju allt sväljas med en nypa salt, jag har blivit sjuk ngn gång under natten. Med rinnäsa halsont, kallsvett, o allmänt skakis begav jag mig ned, för sent, till skolans aula.
Så mojhitos på Friday's, fotboll i kungsan & studentmottagning hos Pauline blir det nog ej för en stackars sate som mig idag. Surt. Och jävligt drygt (som en kär vän till mig skulle uttrycka det)!
Men jag får sällskap i soffan av feta familjen & käre make iaf. Idag är vi tillbaka i min moders hem för första gången på ett tag :) Inget tanto & överkonsumtion av bärs nuförtiden, vilket gamla skolavslutningar kanske präglades ganska starkt av. Shit vad man växer fort, ser liksom mig själv ur ett annat perspektiv nu. Ett lite mognare och säkert mycket tråkigare. Börjar bli en grådassig tant, pensionär, som Sebastian skulle kalla mig, när jag alltid klagar på hans öronbedövande ljudnivå på housen som spelas i bilstereon. Det stör ju koncentrationen när man försöker läsa dagstidningen ( & modebilagan!)
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
