Jag är rädd för att bli gammal
Ja mer komplicerat än headlinen är det faktiskt inte. Jag kom till insikt om det då jag satt på 824:an på väg hem från älsklingen, någonstans i trollbäcken. Det var precis då vi passerade ett pittoreskt litet tegelhus, med dörren på glänt & en bräcklig tant ståendes på alla fyra i rabatterna framför. Nej, ingen sexuel indikation här, jag menar att hon röjde i rabatterna. Och jag liksom ryst, fyfan v aobehaglig synen var för mig.
Jamenvisst, hur sjukt låter det inte?
Ett sött hus, en söt tant & antagligen en söt gammal gubbe någonstans där inne i kojjan som ställt upp dörren för att han skall kunna hålla koll på sin gamla tant där ute i jorden.
Men det var som om domedagens verkliga yttre precis tornat upp sig för mig, att vi alla någon dag kommer ligga där i rabatten, dag ut och dag in, för bättre har vi inte för oss. På jobbet är vi inte välkomna längre, inte på någon fest heller för den delen, och att roa sig på egen hand, det e liksom uteslutet såfort väninnorna börjar banga för att höftlederna riskerar att hoppa ur led för lätt. FYFAN!
Så istället sitter du där ute, i jorden, och när du ser att klockan är två redan så skriker du hetsigt på gubben där inne att "Göran, skynda dig att ta fram skorporna, marmeladen har bannimej kokat klart för länge sedan".
Nej, jag är inte redo för ålderdomens oundvikliga tristess än. tack gode gud att jag har många år på mig för o hinna växa upp innan dess.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
