att stå sitt kast som en man

Jaaaaaaa, det är förkastligt ja,ja,ja.

Här sitter jag vaken. 02.20 en vardag .
I samma anda som när man var typ fjorton år, med det eviga rosa bubbelgummet i munnen, stringtrosorna upp i armhålorna, och msn-gubben evigt grön och online. 
Bara att jag typ nu, i den höga åldern som jag faktiskt nått (ha!), skulle ge allt för att kunna retire to bed några timmar tidigare...och tillägga några timmar varje morgon.  

men men, om man är för trögskallad så får man väl skylla sig själv.


Ni som läser det här: Om ni stöter på mig imorgon, ge mig ett slag på käften!

(Jag har hört något om att man kan inlära fobi genom association till något dåligt. Smärta bör väl vara dåligt nog?)

Kännetecken: Vit, glåmig, runda glansartade ögon utan fokus, "berusad" gångstil, snorränna under näsan, vresig röst och troligtvis tröjan ut-och-in


Kommentarer
Postat av: sara

2008-09-17 @ 21:45:35
URL: http://menjah.blogg.se/
Postat av: sara

2008-09-17 @ 21:45:50
URL: http://menjah.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0