Jennifer Nässelqvist.

Historik: Jag Har hört det ryktas om att denna konversation faktiskt har ägt rum, mellan en god vän till mig och hennes manliga armschvepar-vän.

Scenen: En vanlig sommrig eftermiddag. någonstans i Stockholm, två stureplansvänner håller en helt vardaglig konversation.

S: A, fan vad biffig du har blivit!
Han: Mmm, ja har väl växt till mig.
S: Haha, låt mig känna på dina armar. Vad har hänt?
Han: Båstad.
S: (tyst)
Han: Mm...du vet. Det blir ju en hel del med armarna. (helt seriös)
S: (tyst)
Han: Känner en snubbe vars arm gick ur led en gång...
S: Hur fan kan snubbens arm gå ur led?
Han: Du har ju inte sett nått. Inte på riktigt.
S: Okej, du menar att jag aldrig sett de äkta professionella armvevarna?
Han: (tyst)
S: Man kanske borde göra det till en olympisk gren.
Han: Sluta håll på. Det är sant!
S: Vilket skitsnack. Klart armen inte kan gå ur led.
Han: Tro mig inte då.
S: (tyst)
Han: Yves Larock spelade. Rise up.
S: (tyst)
Han: (tyst)
Han: Mm...så var det. Rise up.
S: Det är ingen armvevar låt.
Han: Nej! Jag vet. Onödigt lixom. Ba, va har hänt. Nej, armen gick ur led till Larock.
S: (tyst)
Han: Ska min arm gå ur led ska det fan vara Prydz.
S: (tyst)

Trackback-URL för detta inlägg: