ängel
orättvist, bittert avskalat och hänsynslöst kallt är livet. inte alltid, men ibland. som nu.
Jag har som alla andra drabbats av hjärtesorg fler än en gång.
Och torsdagen den 4 september 2008 var en sån dag som jag inte ville stiga upp ur sängen, inte öppna ögonen, inte vakna upp ur drömmarna, då jag visste att verligheten väntade utanför duntäckena och sovrumsdörren. Verkligheten sover ju aldrig - den sover ju f a n aldrig!
I torsdags orkade inte längre min lilla shetland sheepdog, lillesyster, och glädjebringare här på jorden att kämpa emot de stora knölarna, svulsterna, tumören som tryckte emot luftstrupen och fick henna att kippa efter luft nätterna i ända.
I torsdags fick Indra flyga tillbaka till änglarna igen. Och där hoppas jag hon ligger och passar under gudomligheternas matbord, och nappar efter första lilla smakbit som råkar trilla någon mellan händerna. Jag hoppas.
Men det är så jävla sjukt alltihopa. Så. Verkligt. Att det väntar runt varje hörn. som en överraskning. Trots att du vetat i många månader, i mitt fall mer än ett år. Men man slutar aldrig hoppas.
Du var min Rocky, en förstaklassig kämpe, fylld av krut från svansspetsen till din näbbiga, svarta, kalla nos. Och dina pussar, de var så värdefulla, sällsynta, och försiktiga, som om du genom en slick på kinden kunde omhulda ens själ med sockervadd. Och det kunde du. (min ängel)
Jag saknar dig. Vi saknar dig. Ta hand om morfar däruppe tills vi kommer.
♥
Jag har som alla andra drabbats av hjärtesorg fler än en gång.
Och torsdagen den 4 september 2008 var en sån dag som jag inte ville stiga upp ur sängen, inte öppna ögonen, inte vakna upp ur drömmarna, då jag visste att verligheten väntade utanför duntäckena och sovrumsdörren. Verkligheten sover ju aldrig - den sover ju f a n aldrig!
I torsdags orkade inte längre min lilla shetland sheepdog, lillesyster, och glädjebringare här på jorden att kämpa emot de stora knölarna, svulsterna, tumören som tryckte emot luftstrupen och fick henna att kippa efter luft nätterna i ända.
I torsdags fick Indra flyga tillbaka till änglarna igen. Och där hoppas jag hon ligger och passar under gudomligheternas matbord, och nappar efter första lilla smakbit som råkar trilla någon mellan händerna. Jag hoppas.
Men det är så jävla sjukt alltihopa. Så. Verkligt. Att det väntar runt varje hörn. som en överraskning. Trots att du vetat i många månader, i mitt fall mer än ett år. Men man slutar aldrig hoppas.
Du var min Rocky, en förstaklassig kämpe, fylld av krut från svansspetsen till din näbbiga, svarta, kalla nos. Och dina pussar, de var så värdefulla, sällsynta, och försiktiga, som om du genom en slick på kinden kunde omhulda ens själ med sockervadd. Och det kunde du. (min ängel)
Jag saknar dig. Vi saknar dig. Ta hand om morfar däruppe tills vi kommer.
♥
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
