chrismassy.
Ah, hur underbart vackert ar det anda inte i Stockholm under juletider? Maste erkanna att jag precis insett mig vara en riktig sucker for drombilden av en jul i snodrivor och heta koppar med varm choklad. Men, hetta och 27 grader ar inte ack sa hemskt det heller, ska ta nagra bilder pa de sma jultecken som finns och ge er en teaser lite senare i veckan... och mamma, ta med nougat sa gor vi mozartkulor, och glom inte kalvsyltan heller!
sunday coma.
ah, sondagskoma har i spanien. Som jag kanske redan namnt sa ar allt (om mojligt) mer dott har i Spanien under veckans sjunde dag an i Sverige. ALLT ar stangt, ALLA laser in sig! Nja, typ. Efter en langfrukost och lite svassande hemma i pyjamasen hela morgonen sa har vi i alla fall tagit oss i kragen och drog oss ivag till biografen och sag Planet 51 (vilken jag ej rekommenderar!) samt at ton med popcorn och M&M:s. Om exakt en vecka kommer min familj antligen pa besok for att fira julen pa spanskt vis sa storre delen av veckan har gatt till lagenhetssokande och dylikt, och antligen har vi hittat en 3-rummare med liten utsikt over havet och 50 meter till stranden, och pa tisdag flyttar vi in! Sa nu ska jag antligen kopa mig den dar tantcykeln och slira omkring har pa strandpromenaden i El Medano...
nipple.
Jag vet inte vad det är, kanske är det min tillfälliga brist på stimulans av shoppingbehovet eller att jag vissa dagar har upplevt ett enormt sug efter att få dra på mig en riktig jacka och känna mig riktigt riktigt omhuldad, men jag kan bara inte stirra mig mätt på jak and jils bild av "nipple"-jackan. Inte nog med att färgen är perfekt mot hennes mörka hårfärg, utan jag tror faktiskt att jag har förälskat mig i tanken på ett så "vulgärt" mönster som två bröstvårtor påsydda på skinnpajen min. Den som vågar, snälla skicka en bild till min mail. Jag kanske köper den av dig.
santa cruz, te amo.
Speed-update: i onsdags var det Santa Cruz, tenerifes "huvudstad" som gällde. Efter 2 timmars hopplöst väntande på bussen, och en timme stående i den var vi äntligen i något som för mig är en underbar storstad, perfekt blandning av Gamla Stan och "New York" storstadsglans, och förutom några ärenden innebar det även det som för oss blivit det traditionella besöket på en ölbar där man beställer korv och pizza på halvmeter eller i avsmakningsmenyer och dricker öl i olika smaker till. Gudomligt, och otroligt mysigt att kura upp sig inne i mörkret i baren mitt under förmiddagen! Sedan gick vi loss en snabbis på Zara och så bar det hemmot på samma förevigt-försenade-och-för-trånga-buss med tinnitus i öronen efter allt tutande som bilköerna förde i hela staden eftersom de strejkar mot god knows what. precis som hemma alltså.
speed update 2; Under fredagen bar det däremot av till stranden nere i kärt spansk-pittoreska El Medano, där vi även är lite sugna på att hitta en lägenhet med havsutsikt (ingen större bedrift eftersom man aldrig kan bo längre än ungefär 5 minuter från stranden i den lilla staden). Vi satt iväg på cyklarna tidigt på morgonen och hyrde två surfbrädor och våtdräkter och spenderade sedan hela dagen fightandes med vågorna - och hör och häpna - vi stog upp, vissa gånger till och med mer eller mindre kontrollerat! Efter en obehagligare hemväg, cyklandes på vägrenen i becksvart mörker så myste vi kvällen ut med lite chorizo och osttapas och rödvin.
Idag har dagens mestadels bestått av sömn, träning och en av tidernas största och mest mättande grillningar, och kvällen blir en mix av matkoma, hyrfilm och om sebbe är lite givmild kanske lite massage. Ta hand om en älsklingar, nu ska jag häva i mig sista klunken kaffe och promenera hemåt! un monton de besitos.
wrap me up tight.
Man kan ju inte undvika att sukta efter hostkylan, solen och de stora kopparna te uppkrupen i soffan eller promenaderna omvirad i en stor filtliknande kofta eller pals som kommer med det klimatetn. Man kan ju bara inte undvika det liksom. Men det borjar komma lite friska vindar har nu, sa fort solen vill ga i moln eller nar kvallen kryper sig pa det vill saga. Perfect mix av tva varldar. Kommer jag antagligen tycka i tva veckor. Nu ska vi hem och laga pasta med tryffel. besitos.
mañana, mañana.
ja. jag vet. med vi har inte tid med ursäkter för utebliven uppdatering eftersom vi inte har en aning om detta är mitt sista inlägg på många månader (försök till ett skämt åsido) men jag känner ändå att jag måste få rena mitt samvete. Sedan första dagen jag fann mitt WI-FI välsignade café 100 meter hemifrån på hörnet av ett sött litet plaza så sprang jag hit varje kväll. Bara för att upptäcka att min dator (tyvärr ej så överraskande nog) lyckats avinstallera sin trådlösa funktion. Eller något i den stilen. Hur som helst mycket heartbreaking, och jag har suttit i telefonkonferens med experterna i Sverige gällande problemet i stort sett varje dag sedan dess. And still nothing. Idag ledde det till att jag har stulit min älskades bärbara och så kommer det nog fortsätta ett tag. Så...nu får vi gå upp i rond två.
Från ett problem till ett annat har jag spenderat dagen promenerandes i El Medano, en fin stad som ligger längs med Europas bästa strand för vindsurfing. Missionen är att hitta en lägenhet till mig och Sebbe, helst inför julen så att vi även kan ackommodera min familj när de kommer och hälsar på. Går allt som det ska kanske vi sitter och blickar ut över atlanten från vår balkong inom några veckor! Men gällande problemet; för att ta mig runt på egen hand har jag fått kasta mig in i den spanska kommunaltrafiken, på gott och ont. Vilket för det mesta endast innebär ont. På vägen hem från El Medano till San Isidro (en sträcka på ungefär 5 kilometer) fick jag först vänta på att bussen skulle dyka upp i ungefärliga 2,5 timmar innan jag fick inse att den inte behagade gå i den ena riktningen, vilken tyvärr råkade vara min riktning, för att sedan fasta i en bilkö mitt ute i ingenting. Men sådant är livet här på öarna. Manana, manana, och om du inte kan luta dig tillbaka med en bok och inse att bussen dyker upp precis när den vill, och om den vill, så är du förlorad. Bättre lycka imorgon, jag tror jag håller mig nära Sebastian då.
