100127.
spenderat formiddagen med att ringa runt och pyssla lite med framtidsplaner pa locutorion. Det borjar antagligen handa lite saker de kommande manaderna, say no more. Det har varit en riktig slasa-runt-i-sockor-och-flanellskjortan-morgon med lite mer poetiska ord. Harddisken har borjat kriga mot mig igen sa inga bilder, men, striden ar inte over. Nu borjar solen varma pa i nacken dock sa det blir surfbradan och traningskladerna ner i backluckan och en tur till strandpromenaden i Las Americas. ciao amores.
100126.
Tuesday night. Har varit en relativt molnig och kall dag har pa on. Surfbradan fick vila ute pa balkongen och jag och Sebastian har mest kurat i soffan de senaste tva dygnen. Efter ett smarre surfmaraton de senaste dagarna nere i Las Americas faktiskt hyfsat stora vagor fick det bli en liten break. Vilat vara blaslagna, utmattade kroppar (surf ar inget skamt gott folk, trottare armar har jag aldrig upplevt). Tagit valfortjant sovmorgon. Lagat Aroz con leche, friterat calamares och nastintill bosatt os framfor TV:n och diverse hyrfilmer.
Senaste veckans harligaste upplevelse maste jag dock kora Yogalektionen pa stranden i torsdags morse. Sand mellan tarna, havsbrus i bakgrunden och vinden i haret samtidigt som man far guidas till sitt inre lugn. Inte illa, de klasserna ar nagot jag skall utnyttja till sitt yttersta under min tid har, och det ar absolut ett starkt argument for fordelarna med ett liv i varmen. Nu skall vi ta bilen ner till strandpromenaden och ta en langpromenad.
100119.
morgon: langpromenad & accidental bergsklattring upp pa bergstoppen La Tejita vid kusten, bergsluttning (ingen stig mark val, detta var total freestyle!), havsutsikt, starka vindar, jag halvt medvetslos. Dag: Propp i vasken och nerladdning och redigering av alla julens bilder - heldagsprojekt. Kvall: familjemiddag hos familjen Zapata-Trevisani, mousserande och mormorsbrak. You can't imagine even if you try to. That's all I have to give you for now, sleep tight honies.
lata del gofio.
Nyaste favoriten fran kvarterets pub Lata del gofio - vin i shotglas.
100118.
Yes, antligen hittat ett kryphal ut ur ickefungerandewifi-internetcafe-sparrade USB-portar-djungeln. Sa nu blir det kanske lite bildregn de kommande dagarna om prognosen spas ratt. Lite samre vader har borta idag sa det har blivit en dag i soffan, pillandes pa gamla bilder och filmklipp, dock har de mer nostalgiska klippen skapat hemlangtan hos min karesta som sitter och kikar pa biljetter till Arlanda airport, och en annan som inte ar sa sugen pa att stiga av i det nordiska regnet i mitten av februari far vall ta att utova lite sol-och-fargglada paraplydrinkar-terapi pa honom nu. ciao
knot.
vet ni vad? Skulle passa helt perfekt pa en slapp och silkig tshirtklanning nar jag skall upp fran stranden till middagen. Horde jag nagon som anmalde sig att titta forbi pa Lindex (?) och posta ivag detta vackra skarp till mig?
alonetime.
yeey. antligen connected. Eftersom min alskade pojkvan,sambo och sallskap har gatt och blivit sjuk sa har jag, efter att ha packat in honom som en kaldolme i sangen och tvangsmatat honom med youghurt och alvedon, spenderat dagen ensam pa stranden, promenerandes, joggandes, stracklasandes diverse magasin och lunchandes. Efter att ha matat nyhets och fashionbegaret med nagra timmar pa natet ska jag bege mig upp till stackarn som ligger dar hemma och kokar upp framnfor family guy skulle jag gissa... och jag ska nog ta med mig en overraskningspizza som present. Tror ni det blir poppis? Imorgon ska jag satta mig har nere igen och borja leta efter biljetter till Argentina och Sverige. Det blir nog namligen avfard till Sebastians pappa i Mar del Plata i Argentina nar vara vanner atervander hem efter deras semester i borjan av februari. Och efter nagra oplanerade veckor och flang i sydamerika sa bar det av till kalla Sverige igen, om det inte sker ett mirakel det vill saga. Som sjuklingen dar uppe skulle ha uttryckt det. puss
2010.
Glomde nastan
. Gott nytt ar alla mina alskade. Som sagt hade vi turen att fa fira den i varmen med (som jag vet att vi alla alltid kommer att dromma om) bara ben till tonerna av salsa och hundratals manniskr som dansade har pa stranden i El Medano sa hoppas jag att erat nyar blev oslagbara de ocksa. Det finns ju faktiskt nagot valdigt vackert och magiskt aven i de frussna manniskor som star inkrupna tatt intill varandra uppe vid slussen och skriker mot en sprakande natthimmel.Ut med det gamla, in med det nya, nu satsar vi allt pa 2010, varlden skall ju trots allt ga under om tva ar...
always on the road.
sort of.
Familjen kom ner over jul sa besoken pa internetcafe har blivit minst sagt bortprioriterade, Det ar helt galet att man kan leva utan ngt/nagon ganska bra anda tills man far leva med det/dem igen. Nu nar min alskade familj Nasselqvist/Murtada akt hem efter 17 dagar och att ha firat en duallingual jul hemma hos familjen Zapata/Trevisani och en harlig Nyarsafton pa stranden till tonerna av salsa och vågsvall sa blir det helt plotsligt sa tydligt for mig hur mycket det betyder for en att alltid ha narheten till och mojligheten att forlita sig pa sin familj. helt plotsligt ar Atlanten valdigt lang och Sverige med 25 minusgrader ar älskade "hemma". Jaja, jag och sebbe fortsatter har i El Medano i var 3-rummare med en glimt av havet, nagra meter ner till strandpromenaden, nya surfingkunskaper (ja, nu kan man faktikt nastan kalla det att jag kan) och 50 grader varmare an hemma i fosterlandet. Vi ar fortfarande arbetslosa men ar fortfarande mitt uppe i planesmidandet. Antingen ett stort projekt har i Tenerife, eller en improviserad globetrotterresa genom sydamerika innan vi beger oss hemmat. Hur som helst ar det nu livet hander, och aven om det ibland ar laskigt och ganska osakert hur vi ska leva inom den narmaste framtiden sa ar det precis det har vi kommer sitta och gagga om i soffan med vara barnbarn. Den ni. Inte sa illa. Vi ar pa vag mot nagot valdigt spannande. Ja, vi ar ju mitt uppe i ngt valdigt spannande.Ja, jag vet, bloggen ar en smarre smaltpunkt for dalig uppdatering just nu. Men det kommer, fan, det ska verkligen komma.
