Jennifer Nässelqvist.

jag skäms skäms skäms. verkligen. vem har jag blivit som bara har övergivit mitt älskade lilla skötebarn på detta skamlösa sätt? Men till det alltid lika omtjatade och desto mindre intressanta försvaret har jag faktiskt att våren har varit en rejäl omgång emotionell rysk roulett för mig. Och den har avfyrats flera gånger, rakt mot tinningen. Å andra sidan hoppas jag på att efter detta maffiga år kunna kalla mig vuxen och lärd på alla plan, värdig mina vuxenpoäng, och den analkande sommaren ska jag riktigt suga musten ur, varenda liten droppe. Gick rakt på midsommarhelgen med den andan hymnandes i bakhuvudet, och kan inte annat än le över alla fina saker som helgen har bjudit på. Midsommarfirande på altanen med nya och gammla hjärtan, lördagsmorgon med syltbak, parkhäng i kvällssolen, solning och jordgubbssmaskande på notholmen, wakeboardåkande för första gången i mitt liv och fotboll och öl med gamla grabbarna från skoltiden.

Hur nöjd kan man bli en måndagseftermiddag på jobbet utan AC och med stekande sol rakt genom skyltfönstret? Så här nöjd skulle jag tro. Det ska inte mer till...

---

Philosophy: How you climb up the mountain is just as important as how you get down the mountain. and, so it is with life, which for many of us becomes one big gigantic test followed by one big gigantic lesson. in the end, it all comes down to one word. grace. it’s how you accept winning and losing, good luck and bad luck, the darkness and the light.