VAMONOS!
Bokning bekräftad. Avgång Arlanda airport 13:e december 2010 - Hemkomst den 10:e januari 2011. Destination: Argentina! Jultomten har räddat julen!!!
101012.
Jejje i en hink och scappe rymdis. Sittar och reminiscing on those good old days när jag hann, pallade och levererade både socialt i livet och virtuellt här på bloggen. känner mig lite tråkad av mig själv som slappar till och slutar göra såna saker som gör mig jävligt glad och nöjd. ändring!
STRESS
Helgen som gick och de kommande dagarna är en ständig kamp mot klockan. På fredag har jag tenta och långt ifrån all kurslitteratur är färdigmald, och då menar jag att det återstår hela böcker att avverka. Och jag som hade tänkt mysa mig ner med dem stifta bekantskap i lugnan ro. Just nu är det en sad mac som sitter framför er.
would you mind
Japp, det ska vi i helgen älskling. lördagspromenera till fotografiska i stora tullhuset och titta på modefotografi genom tiderna. bättre förslag till en fin start på en finfin helg?
Je T'Aime Moi Non Plus
låter den tala för sig själv. Oslagbar, klassisk kvällsombäddning. Jag var förlorad redan innan, men det finns de som inte romantiserar innan denna, ingen som inte gör det efter... nu skall jag återgå till att läsa om upphovsrätt.
another one
Tillbaka i hösten. som är så fördömt jävla mysig i tanken men inte alla morgnar eller sena kvällar på väg hem från bussen lika skön i ryggraden. Välkommen rutinen, ursäkten för att kura och slappa. Välkommenen undanflykten från stressiga soliga dagar med dåligt samvete för att man spenderar dagen inne i soffan än ute i en soldyrkande ställning. Välkommen känslan av att burra upp sig i en sammansmältning av tröja och halsduk, den härliga kokongen att krypa in i och skydda sig mot allt hårt som biter, kyla, trötthet, blickar, exponering. Välkommen att vakna till mörker och att dricka sista kvällskoppen med te till skymningen, att krypa under täcket när det återigen är mörkt. Välkommen att samla upp värmen i ryggmärgen igen lagom för att ge sig ut igen och låta brisen slå i ansiktet och faktiskt njuta av syret som sprider livet i hela kroppen medan du kan känna det i varje cell. Välkommen det djupa andetaget som känns i lungorna, kyler strupen och väcker det som somnat djupt, djupt inombords. Välkommen de röda löven och gulkantade promenadgatorna. Välkommen höstkärlek och en alldeles ny start i livet återigen.
It's all about the positive approach.
Och så hade jag tänkt dedikerade detta inlägg till Tony Söderlund, som en ursäkt för att han behövt sitta på jobbet och vänta och vänta på nästa inlägg, men sen när det resulterade i en dikt (för processen vet man aldrig var den landar) kände jag kanske att det skulle bli lite för larvigt att göra det, så jag lämnard det osagt Tony, men kan ju bara hoppas på att det är kuriosa av detta slag som har gjort dig till en slavläsare av bloggen...
just a thought.
any given sunday
Jag är en typiskt hopplös romantiker. För mig innebär molninga, tonlösa söndagar drömmar om att krypa upp i en fluffig viktoriansk, krimskramsig soffa med en stor kopp te som doftar så mycket mer vanilj i mina tankar än vad som är möjligt i verkligheten och en bok så kanststött-att-det-är-omöjligt-att-den-egentligen-håller-ihop. Andra söndagar kan det innebära en marsch på stan i de allra högsta klackar jag kan hitta i en dröm om att vi lever i en modern metropol där pulsen alldrig dör ut, där det alltid finns något att göra, även under gråa söndagar. För vi skapar ju vårt eget, och vad är väll en dröm egentligen om inte din egen riktlinje för hur du skall forma din egen vardag? jag tror helt enkelt att vi allt oftare måste låta våra långsökta och kanske "löjliga" drömmar ta sig ut och göra sig uttryck i våra riktiga handlingar. leva lite.
Men just nu är jag i tecup's and bisquit's-land, och mitt nya projekt är att mata av alla dessa klassiker av poeter, författare och andra helt enkelt stortänkta människor som man för trovärdighetens skull ju helt enkelt måste kunna recitera, så nu behöver jag er hjälp, var börjar jag någonstans, Don Juan, Röda rummet, lite Hemmingway, Dostojevski eller kanske Dante Alighieris Divina Commedia?
concrete jungle where dreams are made of
Jag har funnit en ny själsfrände i den virtuella världen. Jag menar, take a peek och säg vilket intresse, egenskap eller sysselsättning i sin livsstil denna människa har som man inte drömmer om? Så himla duktig.
I recieved your blush pink roses. I hung them upside down to dry so they never die.
a history of stripes
Kate Lanphear i Eddie Borgos höstkollektion som låtit sig inspireras av ränder som ett historiskt sociokulturellt fenomen där de horisontella ränderna bars av fångar för att tydligt urskilja dessa ur mängden vilket föranledde att de högre klasserna med tiden, då de vågade anamma dem, valde att bära dem vertikalt till skillnade från ränderna som alltså förknippades till det sociala bottenskrpet. Intressant tycker jag. Och främst jäkligt snyggt. Och bifogar nöjt ett litet meddelande till min sambo; man lär sig även av modeartiklar, here's the evidence!
dagens största önskan...
...en rosa 'Fleurcup' menstrual cup med tillhörande förvaringspåse. Eller möjligtvis snarare att de två inte existerar. någonsin.
förlåt alla stackars känsliga. men jag var verkligen bara tvungen att dela med mig.
förlåt alla stackars känsliga. men jag var verkligen bara tvungen att dela med mig.
raindrops
Det är måndag igen och himlen gråter. Det är något så vackert med att sitta inne bakom en skyddande fönsterruta och titta på de små rännilar som leter sig ner sakta. Det slutna loppet. Himlen som gråter över att vissa dagar bara är sorgsna utan anledning. Dropparna som skiljs åt men som alltid möts ännu en gång djupt under oss. Vädret som får oss att bara känna lite extra för att vi behöver det ibland. Och snart är det höst igen, med tjocka koftor, kalla fötter som letar sig fram under lakanen, stora tekoppar och allt vad det innebär. Idag längtar jag nästan till då jag får hänga en släpig rock över axlarna och sparka kängorna i lövhögar igen, kanske man äntligen i år kan uppskatta den årstiden till fullo med vetskapen om att sommaren återvänder nästa år igen...
samburu tribe by sheila metzner
så. himla. vackert.
breakfast at linnégatan
jag har varit en nedrigt duktig kicka och pallrat mig upp redan innan jobbet för en morgonrunda i joggingspåret. Och när man har varit duktig så får man belöna sig själv. Så idag består min fredagsfrulle av cream cheesebagel och chailatte på soyamjölk. kickar definitivt igång helghumöret. jävla nörd kanske ni tänker, jävlar vad bra humör jag är på tänker jag.
